This world has lost his story

1 SEP 2017

Allmänt Permalink0
För exakt 310 dagar sedan så gick jag hem. 26 oktober 2016. På min (och Rasmus) namnsdag. En dag jag inte kommer glömma än. Då gick jag hem från jobbet. Jag hade suttit på min sista rast, som är 20min kort, och pratat med en kollega som också är min vän. Vi pratade om min arbetssituation och mitt mående. I över en timme satt vi och till slut, måste jag tillägga, så fick hon mig att inse att jag inte kunde gå ner. Vilket jag heller inte gjorde. Fem veckor var jag hemma innan jag åkte dit igen och jobbade halvtid i fyra månader för att sedan jobba 75% i ytterligare fem månader. Och imorgon är det alltså min första dag tillbaka. Tillbaka helt. Tillbaka på 100%. Jag har nog aldrig varit så taggad. Så laddad. Så fokuserad. Så målinriktad som jag är inför morgondagen.
 
Som i och för sig redan är här för jag kan inte riktigt sova ännu.

Jag har tänkt på denna dagen sedan juli. Sedan jag gick på semester ungefär, v31. För ungefär två veckor sedan insåg jag att den närmade sig med stormsteg. Att det då var min sista hela kvällsvecka som jag jobbade 75%. I förra vecka insåg jag att det då var min absoluta sista hela vecka som jag jobbade 75%. Och idag har jag varit så enormt fylld med energi för att det har varit min allra allra sista dag som sjukskriven. 

Fast jag kan också poängtera att det inte behöver vara min sista.

Jag vill inte hugga det i sten. För vem vet, det kanske inte alls går så bra som jag har tänkt och då tar jag ett steg tillbaka igen, tills jag är redo. Men - jag är så otroligt positivt inställd på detta. Rent ut sagt så jävla taggad på att det kommer att gå bra, att jag kommer att klara det att jag faktiskt tror ATT DET KOMMER ATT GÅ, helt enkelt! 

Men det får faktiskt bara tiden utvisa. 
 
Nu ska jag försöka samla ihop mig lite. Stoppa ned den sista svaga energin som faktiskt återstår och gå och lägga mig. Lite såhär känner jag mig i alla fall:

Foto och redigering: Eskil Laago
Till top