This world has lost his story

1 ÅR. 365 DAGAR. 12 MÅNADER

Minnen Permalink0
Hej. Igår var det pappas dag. <3 Jag kallar det så. Igår var det ett år sedan han gick bort. Ett år som både har gått långsamt men fort. De sista månaderna har jag tänkt allt oftare på honom, och jag ser honom också emellanåt. Antagligen för att den här dagen kom allt närmare och närmare.
Jag åkte faktiskt upp till Falköping efter fotograferingen med Eskil. Först åkte jag till Ålleberg och jag grät på vägen upp. Jag kan inte fatta att han är borta och att jag aldrig mer kommer att få träffa honom. Väl på toppen stod jag bara ett tag och kollade ut över staden. Tänkte på när jag sist var där uppe med honom. Det var tillsammans med Viktor, 6 april 2009. Han rökte gula camel vet jag och det var så konstigt att se honom med ett annat paket än mjuka prince. Jag frågade varför han inte rökte sina vanliga och han svarade att han ville prova något annat för tillfället. Det var rätt kallt minns jag. Jag tog ingen bild på honom men här är en bild på mig och lillebrur den kvällen.
 
Efter det åkte jag förbi Uppståndelsens kapell. Där vi hade begravningen. Där ligger han inte. Vi ska ha urnedsättning 7 april i år, i Eskilstuna. Då kommer han att ligga bredvid sin pappa och bror.
Eftersom det inte går att gå in i kapellet direkt plus att den var stängd pga reparation åkte jag istället förbi den stora kyrkan inne i stan, för att tända ett ljus. Men de hade också stängt. 
Så jag åkte till ica maxi och handlade, tog en kopp kaffe och korv med bröd och tänkte på att det området inte alls fanns när han flyttade dit. 
Avslutningsvis åkte jag till Ålleberg igen. Till källan som rinner ut precis vid foten av berget. Dit åkte vi också alltid efter att ha varit på toppen tillsammans med honom. Vi drack alltid direkt från strålen, om ni fattar vad jag menar. Jag gjorde likadant igår. Plus att jag även fyllde en lokaflaska, som jag tog med mig.
 
En jobbigt dag helt enkelt. Jag skrev lite med mamma på kvällen. Läste vad syskonen hade skrivit på hans minnesida och kollade även ett klipp som min storebror hade lagt upp där. En film på några minuter från filmsnuttar när vi små. Jag grät ännu mer.
Det är svårt att skriva om honom. Varenda gång jag gör det blir det som ett brev eller en hälsning. Jag saknar dig. Du fattas mig. Istället för jag saknar honom.
Men så är det. Så får det vara. Idag känns det bättre. Lite.
Till top