This world has lost his story

M A J

Allmänt Permalink0
 
Grattis till Maj, min systerdotter, som blir 2år idag! <3 Det kan man verkligen inte tro så liten som den damen är. Tungan på sista bilden har jag inte ens lagt märke till förrän nu, när jag redigerade med ljuset lite. Puss på dig från mojste.
 

ZZzz

Allmänt Permalink0
Idag är jag så trött. Såhär trött har jag inte varit på länge. Hela dagen har det hängt i. Jag somnade jättesent trots att jag höll mig vaken efter jobbet och satt ute och läste (snarare slumrade på gården och pratade med grannarna). Men när klockan väl ringde imorses snoozade jag en kvart till istället för att gå upp och äta frukost. Och det enda jag hoppades på att INTE få göra på jobbet var att köra rep.
Jag fick köra rep. Vilket i sin tur resulterade i att jag hade svårt att få ut två pallar, vilket kan leda till att de välter, i stallagen. Jag bad Suhaib om hjälp. En tredje pall höll på att välta men Suhaib fick hjälpa till igen. Dessutom tappade jag min kniv, fem gånger. Det är ovanligt. 
 
Det var med andra ord inte konstigt att jag la mig i sängen när jag kom hem och somnade. Ett medvetet val. Jag ställde även ett alarm som jag inte ens vaknade utav utan en halvtimme senare av att Martin ringde. Då slog det mig även att jag inte kunde fortsätta sova utan att jag hade tvättid. 
Men de sista maskinerna är igång så snart, snart får jag sova. He he. 
 
Marques De Pombal, Lissabon
 

Urban

Allmänt Permalink3
Jag har alltid skrivit dagbok. Jag kommer ihåg när mamma köpte båda riktiga dagböcker men även vanliga anteckningsblock som jag fyllde till bredden. De ligger numera i mina flyttkartonger märkta "minnen" nånstans i mitt förråd.
En blogg är ju ungefär som en dagbok fast i digital form. Innan bloggen hade man ju facebook men jag inaktiverade mitt konto för flera år sedan. Innan facebook hade man bilddagboken, vilket jag verkligen gillade. För jag älskar bilder. Jag älskar att ta kort. Där har jag fortfarande ett konto som jag loggar in på bara för att se vad jag gjorde för massa år sedan. Nu har man instagram. Det är ok. Det är bilder men inte så mycket mer. 
Jag har alltid skrivit för min egen del. För min skull. Oavsett om det har varit dagbok, anteckningar eller blogginlägg. Jag kan nog räkna på en hand vilka som jag vet läser min blogg. Och som alltid har gjort det. Min förra blogg som jag stängde ner (men som jag öppnade för ett år sedan om någon vill läsa) hade jag väl några fler. Jag kunde räkna på två händer. Men det känns också som ett helt annat liv.
Ikväll, inatt, vill jag bara skriva och så får det vara. Kanske stänger jag den här också ett tag. Jag vet inte. Vi får se. 
 
Matfestivalen 2012. Jag hade kommit hem från Rom några dagar tidigare och Reinli var nere över helgen. Bonn stötte vi på under kvällen. Samtliga tre gjorde lumpen tillsammans och jag vart så nöjd med denna bild att jag klippte ut mig själv och bytte profilbild.
 
Idag har jag tänkt på pappa. Antagligen för att det är hans namnsdag. Vilket jag redan såg igår när jag skrev i almanackan. För en timme sedan gick jag in på hans minnessida, tände ett ljus och lyssnade några gånger på hans röstmeddelande som min storebrur har lagt upp. Eller jag fortsätter att lyssna emellanåt. Jag googlade till och med hans namn för jag ville se om det finns några bilder på honom på internet. Men det gör det inte. Allt som finns är bara tre bilder på saker han har försökt att sälja. I år. I januari i år. Det första jag tänker på då är "undra vad jag gjorde det datumet". Som att det spelar någon roll.

Födelsedagsfest för Sandra. Jag gissar på sommaren 2013. Vi firade henne i klubbstugan uppe på Billingen vid uterinken. Jag hade vart och köpt utemöbler tidigare på dagen och var tvungen att skruva ihop allt innan jag skulle åka till festen. Jag fick stressa som fasen...men jag hann.
 
Men allt spelar ju roll. Den 8mars i år gick han bort. Väldigt plötsligt för mig. Hemma i min lägenhet låg det två brev framme från honom som jag hade tänkt att svara på, snart. Det ena var innan jul och det andra kommer jag faktiskt inte ihåg. I samma veva skulle jag också flytta så jag packade och gick igenom allt jag ägde. Jag hittade fler brev. Och alla började på samma sätt: Jag saknar dig, som vanligt. 
 
Min bästa vän Veronica, på Pims i Skövde. Sommaren 2013 gissar jag på men kan ha fel. 2014 är ett alternativ. Vi åt gott, drack gott och bara pratade. Det var en riktigt fin kväll!
 
Jag vet inte riktigt vad jag vill skriva ikväll. Att jag saknar pappa. Att jag saknar ett liv jag inte längre har. Som jag delvis har tappat på några år och ständigt försöker att bygga upp, men det går inte så bra. Och jag kan inte acceptera att det inte går bra. Det är jobbigt. Det är tråkigt. Det gör mig så otroligt ledsen.
I mars slutade jag med psykoterapi, efter ett och ett halvt år. Den riktiga orsaken var att min psylokog hade fått jobb på annan ort och skulle flytta och att jag sedan inte ville fortsätta med någon annan. Det ångrar jag.
 
Jag har inte tagit den här bilden, jag tror att det är syrrans man Per. Men jag älskar den för hon är så himla fin!
 
Jag vet att vem som helst kan läsa det här och därför skriver jag nog inte mer just nu.
 
God natt.
Till top